.svartdåligdag

                                   

Ibland känns allt bara så svart och så svårt...
Jag vill känna och se ljuset......
Varför är allting så svårt?
Varför ska alltid något klydda?
När börjar det underbara?
Varför känner man såhär?
Saknar man folk som är långt borta?
Människor som stått en nära finns i himmeln, ser dem allt?
Förstår dem hur man mår?
Förstår någon hur man mår?
Jag mår väl egentligen bra, men ibland är det som någon sätter en kniv i hjärtat.
Du vill bara gråta, du känner någon smärta,
Du vet bara inte vart du får all din smärta ifrån.
Du har ont, och du mår allmänt dåligt
Folkt tycker och tänker,
klankar ner på en,
alla andra är bättre än en själv.
vad tycker man själv egentligen?
Att man är svin grym, folk som oftast tycker så om sig själv,
 Hmmm ja det är folk som ofta hoppar i säng eller så tror dem att man får självförtoende av att göra det.
Allt man gör är kanske jättebra, men det uppskattas så lite, så om man inte gör det så märks det knappt.
Även om folk säger att man gör bra saker, så hur vet man det egentligen?
Verkligen ingen bra dag.....
Man måste lära sig se framåt. Kanske när jag flyttar ihop med Joakim försvinner allt detta.
Jag hoppas att allt blir bättre.
Verkligen en svart ledesen kväll.

Kanske blir det ljusare?
Ni kanske känner igen er i svarta dagar?

Jag brukar också ha såna svarta dagar. jobbigt :/