Min mamma, vad vore jag utan dig, jag vet inte om jag vågar flytta hem den sista tiden, vill inte förstöra det vi två har kunnat bygga upp. för det är helt fantastiskt att kunna ha en sånhär relation till sin mamma. Och mycket av detta har jag 
Eva att tacka och dem andra som hjälpte oss. som såg att vi behövde något dramatiskt i livet en spark i ändan, och efter det blev det toppen, bättre än jag någonsin kunnat förvänta mig.  Jag hoppas min mamma känner likadant, men det tror jag. 
När mamma har problem och inte mår speciellt bra, visar jag min sida att jag finns här, att man bara kan slå en signal vilken tid på dygnet. När jag e hemma så kramar jag och pussar om henne. och berättar hur gald jag e för att hon e hon. och att hon e min mamma :)
Igår när vi prata lite så prata vi om all fara som vi har varit utsatta för när vi var små. När jag var liten.
Vår uppväxt var inte den bästa, vi fick se/höra alldels för mycket som små.att höra slag, fula ord. se sprutor...
Men inget jag kan göra åt nu, inte mamma heller.
Som person har jag väl klarat av att det ganska bra, jag är kanske hård på utsidan, men innerst inne finns en liten förvirrad liten flicka.
Men idag, när jag ser att mamma har gått vidare, att hon har insett att det var inget bra val, att hon gjorde fel mot oss.
men när man älskar någon så gör man allt för vara kvar och hoppas på att det blir bättre.Visst hade vi fara, men nu e den över mamma. Den är inte här. Jag är större än faran själv om det så skulle vara.
Jag är så stolt över mamma, att hon har insett detta och jag älskar hon fruktansvärt mycket.
Att se och vara med om allt detta inser man vad/vilka karrar man vill ha..
-dem jag vill ha ska behandla mig som en Prinsessa, precis så som jag e.
Jag älskar ju att flörta, men nu har jag Jocke, han som gör allt för mig. så att om jag lämnar världens underbaraste för att flörta då e jag helkorkad. Nu har jag äntligen något bra, någon som älskar mig och behandlar mig med respekt.
för jag vet ju hur det kan sluta med dem som inte behandlar sina flickvänner med respekt...

Som person har jag lärt mig att stå på mina egna ben, jag tar ofta tag i mitt liv, vill inte ha obalans i livet. Jag kan faktiskt ta hand om mig själv, försöker så gott jag kan, jag lyckades med mina mål. Ta Studenten och Mitt Körkort.
Nu när dem målen är färdiga så kommer här nya, och dem ska jag oxå lyckas med :)

andlednigen till jag börja skriva detta, e om jag verkligen vill flytta hem den sista månaden (vill ju inte att det ska förstöra)
men hade jag flyttat hem tror jag hon hade sett mig att jag som hatar och städar, städar frivilligt, jag tycker om att laga mat, så skoj :) så hon ser kanske lite postivit i det hela. att hon kommer hem vid fem så står maten på bordet, vad sägs om det min lilla mamms ;) thihi.

Hoppas du inte tog illa upp för jag skrev detta.

Tack mamma, du har gjort mig till den jag e, jag hoppas du e lika stolt som jag är.♥
( för många ungdomar idag är nog inte så självständiga )

      Mor & Dotter