Så härliga fredag.
Men min är itne så härlig, känns som allt är en tuff uppförsbacke. Att man inte orkar hela vägen.
Halv nio var jag och pratade med Ocab, vi hade helt olika meningar på allt. Där var ju hur mycket sot kvar. Inte fan vill jag bo i det. Och jag vill itne tvätta kläderna själva heller. jag betalar min försäkring men att dem inte gör ngt pallar jag inte med. Han verka väldigt irriterande när han gick därifrån. Jag orkar inte bry mig längre. Varför ska allt vara såhär?
Jag vill/orkar inte stå på mina ben längre, vill bara vika mig och försvinna. Så alla andra kan ta hand om varandra så slipper jag vara i mellan.

Varje dag försöker jag glömma allt som hänt, var dag försöker jag inse att jag är älskad, var dag hoppas jag att gud ger mig styrka.
Men jag orkar inte försöka längre, jag orkar inte hoppas. Inget går min väg.

Helgen ser tom ut.
Har en del jag ska fixa med lägenheten eftersom dem ska städa där på måndag igen. Om han ringer igen och säger vilket.
Jocke ska väl mecka cross och jag vet inte vad jag ska göra.
Kanske ut på lördagkväll, hade varit trevligt. men imed mitt humör dalar så vet jag inte om jag vågar. Dessutom har jag inga heta kläder och ha, inget smink och så. Och pengar har jag inga massor av :(

Nä jag undarar varför jag är på denna jord många gånger.
Hoppas jobb ringer och säger jag ska jobba hela helgen, då slipper jag ialla fall tänka.

Vi hörs!