är så ledsen ensam, är så irriterad och känner bara hur jag försvagas.

Inget känns bra längre, vet inte hur jag ska göra allt. När jag berättar något som är kul för oss, mig och Jocke, så börjar alla hacka direkt. varför inte vara glad för vår skull? känns som alla glömmer vad man sagt och gör sitt eget rejs och hoppas att alla andra oxå kan då.
och när allt går emot mig så blir det tyvärr jag och jocke som bråkar i slutändan för jag kan inte sluta lyssna på er fastän jag vill.

jag vill inte mer nu. jag försöker ställa upp till alla, vill träffa alla försöka så gott det går. men nä jag orkar inte mer. känns bara som jag är mitt imellan.
inget fungerar längre...

sorry att det blev ett deprimerat inlägg, sa väl att jag vaknat på fel sida.