Vet ni vad?

Nu är jag 25 😊
Hade det ljuvligt i Tyskland med Mammi.
Lovely lovely!❤️

Även om jag haft det hur bra som helst så saknar jag J. Känt mig ensam på något vis, kanske inte så uppskattad som jag velat vara. Den senaste tiden så har han inte varit på kalas, studenter,dop, kunde inte fira vår 5årsdag och hade inte tid när jag fyllde 25 heller (därför jag valde att åka iväg). Visst man får kanske en liten present och så, men det känns så konstigt, att göra och gå på allting själv. Ja det senaste 1 1/2året har han inte varit med på kalas dop dylikt. Visst är det otur att alla SM ska krocka och ligga på just dem dagarna. Men någonstans vill man ändå att man ska vara nr prio ett!
Får present av honom, men inte alls det jag hade tänkt, ville, kände mig som en bortskämd unge när jag inte hoppa av glädje när jag Fick det. Men istället kände jag, har han ens frågat vad jag önska mig? Har han lagt märke till vad jag egentligen vill ha?
Detta året har J inte varit med mig i stan en enda gång. Konstigt nog har han åkt in där med sina kompisar.
Åh så många frågor som snurrar i mitt huvud.
Det är svårt när man älskar någon så mkt, fast vi är sambo så ses vi inte så mkt, han har haft extremt långa dagar på jobb, jag jobbat mkt man orkar inte göra ngt direkt. Sen så har han i princip tävling varje helg nu i maj /juni så nu är det en liten paus på tävlingarna.
Jag hoppas vi finner tillbaka till varann.
För just nu har jag ont i hjärtat.